Pannkaka med blåbärrys!!

3 December 2008

Hmmm... vet inte alls vad jag ska tänka nu...känna...
Allt är ett sådant sjuuukt jävla virrvarr! Känner mest som att jag gått in i en vägg och blev platt som en pannkaka!!
Meeep meeep!
Fattar inte alls nu kan jag säga..dubbletydigt.
Har egentligen sååå mkt att skriva om, men jag orkar som inte...vet kanske inte riktigt hur jag ska formulera mig liksom...Orkar heller inte för att det är så mkt jag tänker på. Vill mest bara kräkas just nu. Förändringar måste göras! Och så måste man orka ta tag i allt också, men måste få göra det i min takt och som Sandii sa så ska jag heller inte göra allt på en gång, för då kommer det bara bli heeeelt fel!
Men så är det juh så att det finns dom som måste förstå också varför jag måste göra som jag gör...helt fel i deras ögon och jobbigt för dom, men...tyvärr så kan jag nog inte göra på något annat sätt. Ett steg i taget och det måsta vara så det får vara...men ack så jobbigt...kanske behövs en paus helt enkelt. Vill egentligen inte, men det kanske är ett måste? Men jag har värsta klumpen i magen bara av att tänka på det. Så om det inte ska bli så, så måste jag verkligen bita ihop trots känslan och ta ett snack.

Just nu är det en bit i mitt liv som saknas, en person. Men jag vet som inte riktigt hur jag ska göra... är rädd att förlora...just nu orkar jag inte ta det. Vet knappt vart jag ska ta vägen. Men måste förklara, annars kan det vara svårt att förstå och om jag inte gör det nu så kan det också vara försent sedan...Men jag måste juh också få svart på vitt så att JAG kan förstå. För det gör jag inte nu och det kan bero på allt ludd som proppar min hjärna full just nu. Så jag vet inte mer vad jag ska säga faktiskt, har försökt att förklara, jag kan bara inte se allt nu tyvärr och det vill jag att du ska förstå. Älskar dig juh!!!!! och bryr mig så otroligt mycket om dig fattar du väl?!!!!!

En annan sak känns så sjukt surrealistisk och fick mig att fatta vissa saker idag, jävligt jobbigt var det att komma underfund med saker och ting, men ändå väldigt skönt och det var en pusselbit ytterligare som sattes på plats. Det var väl ett måste för att jag ska kunna fokusera och jag vet nu även att det inte går att göra allt samtidigt, även att jag gärna skulle vilja. Men man får inte alltid som man vill! Så det är bara att bita ihop.
Så sjukt surrealistiskt att detta hände efter 24 år och 358 dagar. Men vääldigt väääldigt bra. Har inte riktigt fattat det än bara.

Är jag smart? Njae kan jag väl inte påstå riktigt och nu känns det jävligt jävligt dumt. Men men, vad ska jag göra åt saken? Det är ju inte mitt fel eg...

Men alltså. Har nog aldrig varit så jävla upprörd, arg och hatisk som jag känner mig nu. Det undgår mitt förstånd hur en människa kan förändras så totalt och hur en människa kan betee sig så!! Jag ser hur mycket det tär även att du inte talar om det, men jag har själv varit där, så jag förstår känslorna och förvirringen. Jag sa attjag inte skulle göra något, men efter ikväll så kom jag på att tyvärr så kan jag inte lova ngt. Du kanske helt enkelt inte skulle sagt ngt, men du vet juh heller inte hur jag är..
Det är en sak att ge sig på mig, jag tål hur mkt stryk som helst. Men att se detta hända en av mina vänner..jag vet faktiskt inte. Då kan jag INTE lova att det finns ett stopp. Jag kan försöka, men inte lova. For better or worse.

Space.

Over and Out

Confused as hell Jade