...tvivlar på vad jag förtjänar och tror att det jag trodde var sanning bara var något för stunden och inte alls är en verklighet.
Var allt för bra för att vara sant?
Börjar mer och mer tro att jag inte skall lita på mina känslor överhuvudtaget, även att det kändes annorlunda nu, att jag bara kanske inbillade mig...
Varför skall det vara så svårt att tro på sig själv?
Jag har ändå en extrem självsäkerhet och skäms inte för något, jag står för allt jag gör och är inte en person som heller ljuger. Tvärtom är jag brutal-ärlig, på gott och ont.
Tack.
Kanske borde jag låsa in mig i ett hus på landet och bara vara för mig själv, utan yttre påverkan, utan en värld där jag ser så mkt elände? Jag bryr mig även för mkt om andra, att de ska må bra, utan en tanke på hur det får mig själv att må.
Jag har i hela mitt liv fungerat som en psykolog för andra, dels för att jag är bra på att hjälpa och att jag förstår på ett sätt som inte många gör. Men detta drar även ner mig...
Visst, det är bra för mitt ego att känna mig behövd, men hur mkt kan man ta?
Jag vill inte heller säga nej...
Så vad ska man tro och göra?
It beats me!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar