En perfekt värld?

Vad jag funderat på och ett ämne som ofta talas om är hur man umgås/träffar folk beroende på var man bor/är...

Jo visst det är väl en självklarhet att man hamnar i olika sociala sammanhang beroende på om man bor på ett litet ställe eller i en storstad, men varför är synen på förhållande så olika??

Man tänker juh att om man bor i en stad där det finns/bor mycket folk så borde det vara lättare att hitta en partner.... jag menar det finns juh stort utbud. Tvärtom så borde det då vara svårare att hitta en partner som matchar ens behov osv. om det finns färre att välja på...

Men där fungerar inte logiken riktigt... för det är helt tvärtom! Vilket eg är konstigt....

Om man bor på ett litet ställe så är det större chans att man hittar en partner och då även ev slår sig till ro med. Som här uppe i Stockholm där det bor drygt 2 miljoner (i länet) så är det vanligaste förhållandet sk. "KK-förhållande" och att vara singel är mer vanligt än att ha pojkvän/flickvän (främst i den yngre generationen).

Att träffa någon som vill vara seriös och som inte har "commitment issues" är alltså svårare i en storstad än på mindre orter och varför är det så kan man då undra...

Anledningen kan kort och gott vara att om det finns större utbud så är det svårt att nöja sig och man letar hela tiden efter något bättre..? och att man då hellre "ligger runt" eftersom det just finns så många att välja på... Även att det finns mer att göra i en storstad och att man då inte har lika stort behov av att ha en partner..?

Är det så att på mindre orter finns lite att göra, så att man har större behov att ha någon vid sin sida att spendera tiden med..?

Är detta stereotyper eller sanning?

Think about it ;)

Until we meet again...

Over and Out.